Sitter och tittar på förlossningskliniken, ena sekunden blir jag så äcklad och samtidigt så lycklig av att se dom små liven. man kan ju inte säga att barna är söta när dom kommer ut geggiga och blodiga och blåa, men ändå åååå så vackert det är.
Visst är det helt otroligt hur det kan bli en bebis egentligen, att den kan växa och bli en männsika , jag tycker det är helt otroligt.

Jag vill också ha barn, men svårigheterna är många. nåt är fel, men vad är felet? mej eller sambon?
Att se alla gravida , eller nyblivna mammor känns oerhört jobbigt, jag vill oxå ha det så , gå omkring och känna att ett liv växer i min mage.

Vad händer om vi får reda på att vi inte kan få barn? adoptera? barnlösa i all evighet? usch det finns så många frågor men svaren dom lyser med sin frånvaro.

Allt det här med adoption, jag kanske är trångsynt och egoist, men om det skulle bli så att vi var tvungen att adoptera så vill jag gärna ha ett barn som har samma hudfärg som mej, behöver inte vara svensk men just samma hudfärg. Låter det konstigt? det handlar inte om rasism utan bara att nej jag vet inte, känner bara att så är det.

vad anser ni?